Den mesta maten går ner i sonens mage. Kanske inte första, men troligtvis andra gången han får det. Men INTE potatis- och palsternackspuré, där är det tvärstopp. Men jag förstår honom, det är bannemig inte gott! Det smakar...ja, jag vet inte...men gott är det inte! På nåt sätt så tror han kanske att det ska vara godare nästa gång, men så sitter han där och hulkar. Stackars barn. Tacka vet jag broccoli!
Igår var det Spin of Hope. 12 timmars spinning till förmån för Barncancerfonden. I mitt lag var vi fyra stycken. Jag plågade mig igenom en timma, Camilla två timmar. Linnéa och Martin delade på resten. Strongt! Har inte suttit på en spinningcykel på ca ett år. Cyklade väl en kvart till jobbet förra våren. Jag hade lätt kunnat sluta efter halva passet! Kan säga att det känns i benen idag. Ungefär som dagen efter Vätternrundan faktiskt. Otränad? Ja!
