Igår var jag 29. Idag är jag 30. Trea nolla. Trettio. TRETTIO!! Och det känns...ingenting. Absolut ingenting. Det känns knappt att jag fyllt år. Allt har varit som vanligt. Nästan. Det är ju inte varje dag man får paket, blombud och oräkneliga grattishälsningar. Det är inte heller varje dag man hittar en teckning och två chokladbollar i kylskåpet på morgonen. Det var smart tänkt. Kylskåpet är nog den enda platsen där man kan vara hundra procents säker på att jag hittar den.
Men borde jag inte känna mig lite äldre ändå? Nej. Gråhårig har jag varit sen jag fyllde 18 så det är inget nytt. Dessutom finns ju hårfärg. Ont lite här och var har jag också haft tidigare och spenderat otaliga fredagskvällar framför På spåret och Så ska det låta. Jag är nästan en fullgod pensionär.
Jag googlade på ordet trettio. Det första jag såg var trettioåriga kriget. Muntert...
Godnatt! Klockan börjar faktiskt närma sig 21!